de går en ängel genom rummet...

det har varit en påfrestande dag idag. När vi kom hit i fm sov pappa mesta dels av tiden. Han va blek, kladdig o kall i ansiktet...ett flertal gånger sträckte han ut handen i luften precis som räckte sig efter någons hand som inte vi kunde se...tror att de gick en ängel genom rummet. Vi stannade ett par timmar som vi brukar göra o när vi skulle gå hem sa vi hejdå till pappa som vi brukar göra. När ja lutar mej fram viskar han; va ska du? Ja ska gå hem. Till Ystad? säger han. Ja, svarar ja, men ja kommer igen. Då viskar han; de behöver du inte.....han sa likadant till min syster o min mamma...plötsligt kändes de som att han visste något som inte vi visste...o både ja o min syster kände redan på natten att detta dygnet går han bort...vi fick sätta oss i dagrummet en stund för att bestämma hur vi skulle göra. Här satt vi tre, Eva o ja från Ystad o mamma från Oxie me en hund som väntar...så vi körde hem till mamma o åt lite o gick ut med hunden sedan körde vi intill Malmö igen till pappa. Allt va lugnt o han sov mestadels av tiden men de kändes inte bra att lämna eftersom han sträckte ut handen i luften efter någon som inte va där....så vi körde hem mamma sedan körde vi till Ystad hämtade våra saker o körde sedan in igen för att natta hos pappa. Ja vet...han kan lämna oss så fort vi lämnar rummet men just nu känns detta bra att vara här. Tror att pappa förstår att vi e här oxå. Kära ängel kom tillbaks o ta min pappa me dej till ett bättre varande.