våra barn....

våra barn kommer ju alltid att vara våra barn även om dom flyttat hemifrån. O de e ju så att om dom mår dåligt så mår vi föräldrar dåligt. Min dotter Becki har gått en längre tid o mått dåligt  - har haft ont i sin mage o mått illa om vartannat. Hon e inte den pjalliga typen som gnäller för intet. I förra veckan nådde det sin kulmen i alla fall då hon fick åka in akut pga buksmärta. Hon blev inlagd för operation pga blindtarmsinflammation samt äggledarinflammation. O här sitter man som mamma 30 mil därifrån...känns som hon va på andra sidan jordklotet...tur att hennes pappa kan åka från jobbet så han körde upp o var vid hennes sida. Detta var på tisdagen, på torsdagen skrevs hon ut o vi övertalade henne att komma hem så vi kunde pyssla om henne. Så blev de. Från torsdag till söndag var hon här o blev ompysslad. Så härligt när hon åkte hem igår o hon va mycket piggare me glimten tillbaks i ögonen. Hon hade ju mått förskräckligt, men de va som hon själv sa "mamma de finns värre saker här i livet, ja blir ju bra igen"...o ja blir så glad när hon säger så för då har hon lyssnat på mina tidigare budskap om att försöka se positivt på livet :) Nu sitter ja här måndag em o funderar över denna veckan, gick upp 04 imorse för att köra mannen till sturup innan ja börja jobba kl 0645,  då han ska vara borta i sex dagar. För min del blir de mycket jobb men på fredag när ja e ledig ska ja hälsa på min kära far som ligger på hospice i Malmö. Ska faktiskt bli skönt att vara ensam några dagar. Ha en underbar måndagkväll.