onsdag 13 februari 2013

Skyddsänglar



Häromveckan knackade det på dörren, dörren till mitt välbefinnande. Ja frågade "vad vill du?" "jag vill att du ska känna efter" då stängde jag dörren samtidigt som jag sa " det har jag faktiskt inte tid till! Jag är mitt uppe i mina tankar ang hur vår arbetsitution ser ut på jobb, o den e inte rolig nu ska du veta! Dessutom har jag massor av patienter att ta hand om! O ja vill vara duktig! Ja har inte tid till dej nu! Dagarna gick och jag blev tröttare och tröttare. I lördags när jag jobbade dag mådde ja inte bra frossade under arbetspasset och var allmänt okoncentrerad. När em-personalen kom lämnade ja mitt jobb med kommentaren "jag kommer inte imorgon för då e ja nog sjuk".






Fick nog ett släng av influensa med feber, sov 17 timmar om dygnet i flera dagar. Idag har ja öppnat dörren för ängeln som ville påminna mej. Från och med nu är det jag som gäller! Nu vilar jag denna veckan för att känna mej riktigt frisk och utvilad innan ja kommer tillbaka, vill inte riskera en längre sjukskrivning för att ja inte lyssnade....Frågan är hur ja ska rädda mitt yrke på akuten...ja jobbet har ja kvar de e inte de men kan ja stanna kvar under dom omständigheter som råder? Ja ska plocka fram min positiva sida och se tiden an, sköta mitt jobb och samtidigt hålla utkik efter något annat ställe där man inte betungas med fler och fler arbetsuppgifter som innebär en risk för patientsäkerheten och samtidigt en oro för sin legitimation, och där man faktiskt uppskattar en duktig sjuksköterska.


måndag 4 februari 2013

florence nightingale

känns tungt just nu...vet inte var jag ska börja för att berätta...det handlar om vården, mitt jobb, patienter som blir lidande, arbetskamrater som mår dåligt...
Jag har ju tidigare sagt att jag älskar mitt yrke, det gör jag fortfarande - älskar att arbeta med människor men under dom rätta förhållandena. Just nu irrar många tankar omkringt i huvudet - kanske borde man göra nått helt annat...iaf söka sig någon annanstans...men var eller vad? Jag vill ju arbeta som sjuksköterska men inte under dessa omständigheter som råder. Känns som att vi lever i ett samhälle där politiker lever i en värld och vi andra lever i en annan värld. Alla pratar om "olika" kassor när man pratar om vad som ska besparas och vad man satsar på. I många år har vi fått höra att det inte satsas pengar på att våra gamla ska kunna leva under värdiga förhållanden, jag pratar om äldreboenden t ex. Befolkningen blir bara äldre och behöver mer och tyngre sjukvård. Är det bara vi i sjukvården och de drabbade som ser detta?
Jag tänker våga beröra ett ämne som det nästan känns tabu att prata om för man kanske blir stämplad som rasist...Jag är inte rasist. Jag anser bara att det är dags för våra politiker att öppna ögonen och satsa på människors värdighet och rätten till lika sjukvård som så fint lagen förtäljer. Så är inte situationen nu. Det kommer att ske stora besparingar inom sjukvården där personalindragningar är ett faktum, man kommer att dra ner på befintliga vårdplatser - och detta kommer att resultera i att fler människor dör på våra akutmottagningar som är så tungt belastade redan. Nu åter till varför jag tog upp frågan om rasism....Någon måste våga ta beslut ang flyktingpolitiken! Vi kan inte fortsätta att ta in fler hjälpsökande människor på beskostnad av andra människors liv. Ja, det är så jag ser det! Oxå säger man det har inte med vartannat att göra för det är olika kassor.... men snälla ni, jag har oxå olika kassor i min budget hemma men i slutänden kommer pengarna från samma lön! Detta är bar skitsnack! Vi måste satsa mer på sjukvården för dessa besparingar gör oss personal livrädda för vad som ska ske...Vi går på knäna och arbetar! Vi vill inte behöva välja mellan vilka patienter som ska få ligga kvar i våta blöjor, hungriga och kanske har dom dessutom smärta. Vi hinner inte med alla patienter och för detta får vi bara skam. Varje dag möts jag av någon arbetskamrat som är ledsen pga vår arbetssituation och detta gör oss alla nedstämda. Vi gör alla vårt bästa men det räcker inte till. Människor kommer att dö helt i onödan pga dessa besparingar i vården. Jag vill inte vara med och uppleva detta. Älskar mitt yrke men funderar ändå på att göra något annat...vi orkar inte med att arbeta under dessa förhållanden, för det krävs hela tiden mer av oss trots att vi inte hinner med som det är. I den bästa av världar inser politikerna att det är inte besparingar inom sjukvården som krävs utan att vi satsar istället för att rädda liv och förhoppningsvis kan vi ta detta från en annan kassa där det inte innebär att människor får sätta livet till som ett resultat av besparing.