Nöjd

Nu tänkte ni nog " va de inte hon som va nöjd me sina kurvor o några extra kilon?" Jo de stämmer de e jag MEN man kan ju göra dom ännu snyggare :) OCH jag har oerhört dålig kondition... Får sej en tankeställare när ens goda vältränade vänner kommer in med misstänkt stroke... Ja man kan ju få de ändå men som sagt man blir varse om hur dåligt skick man själv är i när man varken tränar eller tänker på vad man äter. Så nu börjar mitt nya liv som sagt. Igår va jag o anmälde mej på form o figur i Ystad. Litet trevligt gym endast för kvinnor! Ska bli kul o komma igång på riktigt!

Fitness

Japp idag har jag tränat för första gången på över 1 år tror jag :) o vad var det som inspirerade mej? Jo jag fick ett nummer av "må bra" av syrran där Laila Bagge visade hur hon kommit i form o hur hon såg ut innan hon började... Kände igen mej där... Exakt! Nu j..vlar ska jag oxå komma i form, kan hon så kan jag så här ska tas för och efter bilder! Under tiden får ni nöja er med Laila Bagge....men ja kan helt klart säga så här ser ja oxå ut just nu. Nu tänker ni "varför sätter hon inte in bilder på sej själv i så fall.." lugn de ska jag göra men jag precis som Laila väntar tills ja kan sätta in "efter" bild oxå. Så tjingeling here I come!

vårlängtan

Ja som ni ser har jag bytat bakgrund på min blogg i ett försök att locka fram våren...om det vore så lätt...Har jobbat inatt och känner mej lite trött idag, vänjer mej aldrig riktigt vid dom turerna. Dagen kommer i alla fall att gå i lugnets tecken. Helgen har varit mysig med mycket lugn tillsammans med Benny. Vi gick på stan och tog ett par glas vin på en liten men mysig restaurang, sedan åt vi en god middag. Känns inombords att jag skriker efter våren och är trött på denna kyla.
Helgerna framöver är fullbokade ända till i mitten av maj och mycket av det beror på att Beckis lag ska kvala till elit och då vill vi ju se så många matcher som möjligt. Jag har några böcker som behöver läsas på den tiden som blir över men de känns mysigt att dra sig tillbaka i soffan och bara sjunka in i den världen en stund. På jobbet flyter allt på och det är fortfarande lite övermäktigt där emellanåt...trivs bra men det blir för mycket. Ser framemot mina miljoner som jag hoppas är på väg ;) då blir jobbet ett minne blott.
Förutom Beckis innebandykval är det andra kuligheter på gång oxå - en spa helg i Varberg naturligtvis och när jag fyller år har vi bokat en övernattning i Köpenhamn ;) de är i slutet av april så jag hoppas på en riktigt solig och skön helg.

Skyddsänglar

Häromveckan knackade det på dörren, dörren till mitt välbefinnande. Ja frågade "vad vill du?" "jag vill att du ska känna efter" då stängde jag dörren samtidigt som jag sa " det har jag faktiskt inte tid till! Jag är mitt uppe i mina tankar ang hur vår arbetsitution ser ut på jobb, o den e inte rolig nu ska du veta! Dessutom har jag massor av patienter att ta hand om! O ja vill vara duktig! Ja har inte tid till dej nu! Dagarna gick och jag blev tröttare och tröttare. I lördags när jag jobbade dag mådde ja inte bra frossade under arbetspasset och var allmänt okoncentrerad. När em-personalen kom lämnade ja mitt jobb med kommentaren "jag kommer inte imorgon för då e ja nog sjuk".

Fick nog ett släng av influensa med feber, sov 17 timmar om dygnet i flera dagar. Idag har ja öppnat dörren för ängeln som ville påminna mej. Från och med nu är det jag som gäller! Nu vilar jag denna veckan för att känna mej riktigt frisk och utvilad innan ja kommer tillbaka, vill inte riskera en längre sjukskrivning för att ja inte lyssnade....Frågan är hur ja ska rädda mitt yrke på akuten...ja jobbet har ja kvar de e inte de men kan ja stanna kvar under dom omständigheter som råder? Ja ska plocka fram min positiva sida och se tiden an, sköta mitt jobb och samtidigt hålla utkik efter något annat ställe där man inte betungas med fler och fler arbetsuppgifter som innebär en risk för patientsäkerheten och samtidigt en oro för sin legitimation, och där man faktiskt uppskattar en duktig sjuksköterska.

florence nightingale

känns tungt just nu...vet inte var jag ska börja för att berätta...det handlar om vården, mitt jobb, patienter som blir lidande, arbetskamrater som mår dåligt...
Jag har ju tidigare sagt att jag älskar mitt yrke, det gör jag fortfarande - älskar att arbeta med människor men under dom rätta förhållandena. Just nu irrar många tankar omkringt i huvudet - kanske borde man göra nått helt annat...iaf söka sig någon annanstans...men var eller vad? Jag vill ju arbeta som sjuksköterska men inte under dessa omständigheter som råder. Känns som att vi lever i ett samhälle där politiker lever i en värld och vi andra lever i en annan värld. Alla pratar om "olika" kassor när man pratar om vad som ska besparas och vad man satsar på. I många år har vi fått höra att det inte satsas pengar på att våra gamla ska kunna leva under värdiga förhållanden, jag pratar om äldreboenden t ex. Befolkningen blir bara äldre och behöver mer och tyngre sjukvård. Är det bara vi i sjukvården och de drabbade som ser detta?
Jag tänker våga beröra ett ämne som det nästan känns tabu att prata om för man kanske blir stämplad som rasist...Jag är inte rasist. Jag anser bara att det är dags för våra politiker att öppna ögonen och satsa på människors värdighet och rätten till lika sjukvård som så fint lagen förtäljer. Så är inte situationen nu. Det kommer att ske stora besparingar inom sjukvården där personalindragningar är ett faktum, man kommer att dra ner på befintliga vårdplatser - och detta kommer att resultera i att fler människor dör på våra akutmottagningar som är så tungt belastade redan. Nu åter till varför jag tog upp frågan om rasism....Någon måste våga ta beslut ang flyktingpolitiken! Vi kan inte fortsätta att ta in fler hjälpsökande människor på beskostnad av andra människors liv. Ja, det är så jag ser det! Oxå säger man det har inte med vartannat att göra för det är olika kassor.... men snälla ni, jag har oxå olika kassor i min budget hemma men i slutänden kommer pengarna från samma lön! Detta är bar skitsnack! Vi måste satsa mer på sjukvården för dessa besparingar gör oss personal livrädda för vad som ska ske...Vi går på knäna och arbetar! Vi vill inte behöva välja mellan vilka patienter som ska få ligga kvar i våta blöjor, hungriga och kanske har dom dessutom smärta. Vi hinner inte med alla patienter och för detta får vi bara skam. Varje dag möts jag av någon arbetskamrat som är ledsen pga vår arbetssituation och detta gör oss alla nedstämda. Vi gör alla vårt bästa men det räcker inte till. Människor kommer att dö helt i onödan pga dessa besparingar i vården. Jag vill inte vara med och uppleva detta. Älskar mitt yrke men funderar ändå på att göra något annat...vi orkar inte med att arbeta under dessa förhållanden, för det krävs hela tiden mer av oss trots att vi inte hinner med som det är. I den bästa av världar inser politikerna att det är inte besparingar inom sjukvården som krävs utan att vi satsar istället för att rädda liv och förhoppningsvis kan vi ta detta från en annan kassa där det inte innebär att människor får sätta livet till som ett resultat av besparing.

Varberg

Bilresan hit gick bra, relativt torrt på vägarna. Becki jobbade till 15 o vi va uppe 1430. När hon slutat körde vi o handlade för några tusen så hon kan fylla badrum kyl o frys :) nu sitter vi o myser efter kvällsmaten. Finns de nått goare än våra barn hur stora dom än e? Hon sprang in i duschen efter maten - de va länge sen hon hade schampo o ordentlig duschtvål hemma... Jo hon har jobb men vissa månader är katastrofala lönemässigt så då stöttar vi henne så gott vi kan. Imon e de dax för match o de ska bli så kul att se henne spela igen, har ju inte sett henne spela på ett år :( tackvare skador, sjukdom o lång rehabilitering. Ha en skön lördagkväll :)

Hem ljuva hem

Man kommer fort tillbaka till verkligheten när man haft semester. Ordentligt me rabalder på jobb me tjänster som ska bort o vårdplatser ska dras in ( trots överbeläggningar flera gånger i veckan) känns ju inte så kul att komma tillbaka till. Men livet rullar på o vi har ju ett liv utanför jobb som dock e minst lika viktigt. Älskar känslan av att sitta i mitt kök o titta ut över takåsarna o lyssna till ljudet av väggklockans tick tack tick tack. Idag har ja endast HLR-träning i em på schemat o de känns lyxigt. Till helgen e de dax att åka o hälsa på Becki uppe i Varberg. Har inte sett henne sedan i julas nu. Så nu e de dax att fylla på kyl o frys... På söndag e de match så då ser vi den innan vi kör hem, ska bli kul. Ha en fortsatt skön em.