vaken o piggare...

Nu har pappa legat på hospice i 15 dagar, o ja kan säga att även om de gått fort utför så e de inte fort nog när man ser honom ligga där i sängen mager så de skriker om honom. Igår fm när vi kom till pappa satt han upp i sängen o hade ätit lite frukost... Han va vaken o orkade förvisso bara viska men dock piggare än på länge.. Tänkte i min tysthet att detta är "uppvaknandet" innan han försvinner. Detta har man ju hört talas om. De va blandade känslor då de oftast känns lättast för oss när han sover då vi slipper se dessa bedjande ögon som inte accepterat sitt avslut på detta livet...De ble många goda stunder igår då ja b la pratade me pappa om händelser i min barndom som ja speciellt minns, pappa sa inte mycket men han klappade mej på armen me tårar i ögonen. Vi kände åter att de kändes jobbigt att inte vara här - tänk nu om han dör ensam inatt...Vi körde hem o packade vars en väska o stannade alla tre - mamma, Eva o ja - hela natten. Framåt kvällen somnade pappa o låg i samma ställning utan att röra sig överhuvudtaget i 12 timmar. Nattpersonalen kom in upprepade gånger o undrade om dom skulle vända honom, o me tanke på att han ligger på en riktigt fin antidecubitusmadrass o han låg så bra så bad ja dom att låta honom vara. Under natten gjorde ja munvård och torkade honom i ansiktet me fuktig tvättlapp då han emellanåt blev hemskt varm. Han drog några djupa suckar o va lite kortandad men absolut ingen cheyne stokes. Man vill ju helst inte att han ska få alla dessa klassiska symtom som hör de sista timmarna till utan hellre bara somnar in...Vill bespara mamma dessa hemskheter...risken finns ju oxå att han får kramper me tanke på tumörerna som växer o all vätska som ansamlas där...Ja som ni märker så finns de mycket tankar i mitt huvud...tänker på begravningsplanering oxå som måste ordnas, men de har Eva o ja pratat lite om. I fm kom läkaren in o kontrollerade hur pappa mådde. Inte vaken då heller, men han kan fortfarande upprätthålla en rätt ok cirkulation trots en hjärtfrekvens som låter som >200 när man lyssnar. Han syresätter sig oxå bra o detta kan ta ännu någon dag enl läkaren. Men han e dock grå i färgen idag. Läkaren bad oss att tänka mer på oss själva - ni kan inte sitta här varje dag o dessutom sova tre stycken i de lilla rummet. Ni måste åka hem o vila er, sen behöver ni ju krafterna till begravningen, o som Lars ser ut idag så e de ni som mår sämst för han är medvetandesänkt o har inte ont o ser ju fridfull ut. Ni kommer att bryta ner er fullständigt så att ni känner er alldeles trötta i hela kroppen o de kommer att vara jobbigt att bara lyfta en arm....ja ja känner att ja har nått min gräns iaf, ja orkar inte mer nu ja måste hem o sova. Känns som att de kvittar va man gör för de känns aldrig riktigt rätt ändå. Vill ju inte att pappa ska dö ensam, men som doktorna sa om han e medvetandesänkt så vet han ju inte att han e ensam, en liten tröst iaf. Ja en ett vrak inombords o e så trött att de nästan gör ont i fingrarna när ja skriver i bloggen..Faktum är pappa kommer att gå bort, förhoppningsvis snart, o e ja inte där då så kan ja inte göra nått åt det. Ja har hunnit sitta hos honom, pyssla om honom, säga att ja älskar honom o har tagit farväl ett antal gånger, så ja tänker nöja mej me de o börja tänka på min egen hälsa nu för ja börjar bli rädd för att annars kommer ja att vara hemma onödigt länge...Så om inget händer innan så kör vi in till honom i morgon fm igen, men mobilen är på dygnet runt....Känner mej hemsk att önska att min far dör men samtidigt den som varit i samma situation o sett sin förälder tyna bort o som ligger o inte ens vaknar igen utan bara sover djupt, vet hur de känns. Man vill bara att de ska ta slut för allas skull. Ikväll har ja sovit några timmar då ja endast sov 1 timme inatt o sen ätit en god middag sen hoppas ja kunna sova i min egen säng inatt. När mamma ringde in där ikväll sa dom att han fortfarande var medvetandesänkt - han har inga reaktioner alls men e varm..då har han varit i detta tillstånd i 1 dygn...hur länge orkar ett hjärta upprätthålla de så här???