ETPOD - Europian Training Program on Organ Donation

Idag har jag varit på en heldagsutbildning i vävnads- och donationsfrågor. Det har varit en mycket intressant dag där det väcktes mycket frågor inom oss. Allt är ju inte så självklart som man själv tycker att det borde vara i dessa frågor. Det kan vara ett svårt beslut för anhöriga att ta om pat själv inte tagit ställning till detta. Vi måste prata med varandra hemma så vi vet när stunden kommer vad den andra önskar. Vi har ju möjligheten att göra detta hemma i lugna o ro, men livet kan förändras från dag till dag och från stund till stund o då vill man veta vad man har tagit ställning till så den anhöriga slipper att ta detta svåra beslut....

Om ni har svårt att ta ett beslut så tänk efter om ni själva är beredda att ta emot ett organ om någon sjukdom eller olycka skulle hända er, då borde svaret vara enklare. Om man inte vill donera respekteras det men man måste fundera allvarligt på detta. Det kan ju vara så att när stunden är inne o du kan donera kan du rädda flera personer bara med Dina organ, o bland dom personerna kan ju finnas barn....Vissa människor resonerar som "jag vill vara hel och bevarad när jag begravs..." om vi tänker efter riktigt så är ju dom organen som doneras dom som bevaras bäst...för dom kremeras inte bara utan får komma till nytta för en annan människa som får ett helt nytt liv.

Det finns unga människor bland oss som är så hjärtsjuka t ex att dom inte orkar med sin vardag, dom orkar inte sitta uppe och läsa läxor med sina barn pga tröttheten som följer med deras sjukdom. Hade det inte varit underbart att veta att när den dagen kommer så kan vi ge denna förälder o hennes/hans barn ett nytt liv tillsammans? Jag tog ställning för många år sedan och jag har frågat min man vad han vill,  har du tagit ställning?