Självförtroende

Har aldrig haft särskilt bra självförtroende för vi kvinnor är så kroppsfixerade... är de inte för stor mage så är det för tjocka lår...Alltid har de varit något. När jag var som smalast då klagade jag på att jag var för slapp...Nu är jag 47 år och ser väl, om jag själv får säga det, ganska bra ut för min ålder. Är dock fortfarande ganska självkritisk. När jag har jeans på ska inte magen välla över, när jag har klänning får jag inte se mormorsgravid ut, när jag har bikini.....ja ni hör ju hur det låter. Frågan är varför kan vi kvinnor inte bara acceptera hur vi ser ut? Svaret är att då hade vi nog sjunkit in i "jag är gift/stadigt förhållande och jag behöver inte bry mej för han älskar mej ändå"- faktum är att det räcker ju inte för oss kvinnor att mannen älskar oss ändå... Vi måste ju vara bekväma i oss själva - älska oss själva för att vi ska kunna utstråla hur vackra vi faktiskt är!

Jag har fördelen att kunna "ändra" mitt utseende från dag till dag beronde vilket humör jag känner mej på. MEN nu är det så att jag har gått upp nästan 6 kg detta året! Känner mej rund och mina kläder sitter inte snyggt. Äh säger ni det syns inte du är lika smal som alltid....Eh nä... saken är att jag trivs faktisk med denna vikten annars, men va ska jag göra med alla mina kläder? Kroppen är ju mycket förändrad på 6 kg...nu har man ju fått lite former.... Kan ju inte bara byta ut hela garderoben...Känner dock att den där träningen måste påbörjas snart för mitt välbefinnande. Självförtroende? JA faktiskt bättre redan sedan igår...såg programmet med Trinny och Susanna på TV4 play när dom var i Ystad. En blandad trupp av smala och tjocka äldre som yngre ställde upp och blev sååå fina! Efter detta känner jag att JAG duger faktiskt oxå. Hädanefter ska jag inte gömma mej i stora bussarongskjortor utan se om jag kan hitta lite fina vinterklänningar och till detta ska jag ha tjocka strumpor och unna mej ett par stövlar. Fram med kvinnligheten och formerna! Ha en riktigt härlig helg alla , kram från en som älskar livet!