florence nightingale

känns tungt just nu...vet inte var jag ska börja för att berätta...det handlar om vården, mitt jobb, patienter som blir lidande, arbetskamrater som mår dåligt...
Jag har ju tidigare sagt att jag älskar mitt yrke, det gör jag fortfarande - älskar att arbeta med människor men under dom rätta förhållandena. Just nu irrar många tankar omkringt i huvudet - kanske borde man göra nått helt annat...iaf söka sig någon annanstans...men var eller vad? Jag vill ju arbeta som sjuksköterska men inte under dessa omständigheter som råder. Känns som att vi lever i ett samhälle där politiker lever i en värld och vi andra lever i en annan värld. Alla pratar om "olika" kassor när man pratar om vad som ska besparas och vad man satsar på. I många år har vi fått höra att det inte satsas pengar på att våra gamla ska kunna leva under värdiga förhållanden, jag pratar om äldreboenden t ex. Befolkningen blir bara äldre och behöver mer och tyngre sjukvård. Är det bara vi i sjukvården och de drabbade som ser detta?
Jag tänker våga beröra ett ämne som det nästan känns tabu att prata om för man kanske blir stämplad som rasist...Jag är inte rasist. Jag anser bara att det är dags för våra politiker att öppna ögonen och satsa på människors värdighet och rätten till lika sjukvård som så fint lagen förtäljer. Så är inte situationen nu. Det kommer att ske stora besparingar inom sjukvården där personalindragningar är ett faktum, man kommer att dra ner på befintliga vårdplatser - och detta kommer att resultera i att fler människor dör på våra akutmottagningar som är så tungt belastade redan. Nu åter till varför jag tog upp frågan om rasism....Någon måste våga ta beslut ang flyktingpolitiken! Vi kan inte fortsätta att ta in fler hjälpsökande människor på beskostnad av andra människors liv. Ja, det är så jag ser det! Oxå säger man det har inte med vartannat att göra för det är olika kassor.... men snälla ni, jag har oxå olika kassor i min budget hemma men i slutänden kommer pengarna från samma lön! Detta är bar skitsnack! Vi måste satsa mer på sjukvården för dessa besparingar gör oss personal livrädda för vad som ska ske...Vi går på knäna och arbetar! Vi vill inte behöva välja mellan vilka patienter som ska få ligga kvar i våta blöjor, hungriga och kanske har dom dessutom smärta. Vi hinner inte med alla patienter och för detta får vi bara skam. Varje dag möts jag av någon arbetskamrat som är ledsen pga vår arbetssituation och detta gör oss alla nedstämda. Vi gör alla vårt bästa men det räcker inte till. Människor kommer att dö helt i onödan pga dessa besparingar i vården. Jag vill inte vara med och uppleva detta. Älskar mitt yrke men funderar ändå på att göra något annat...vi orkar inte med att arbeta under dessa förhållanden, för det krävs hela tiden mer av oss trots att vi inte hinner med som det är. I den bästa av världar inser politikerna att det är inte besparingar inom sjukvården som krävs utan att vi satsar istället för att rädda liv och förhoppningsvis kan vi ta detta från en annan kassa där det inte innebär att människor får sätta livet till som ett resultat av besparing.