Skyddsänglar

Häromveckan knackade det på dörren, dörren till mitt välbefinnande. Ja frågade "vad vill du?" "jag vill att du ska känna efter" då stängde jag dörren samtidigt som jag sa " det har jag faktiskt inte tid till! Jag är mitt uppe i mina tankar ang hur vår arbetsitution ser ut på jobb, o den e inte rolig nu ska du veta! Dessutom har jag massor av patienter att ta hand om! O ja vill vara duktig! Ja har inte tid till dej nu! Dagarna gick och jag blev tröttare och tröttare. I lördags när jag jobbade dag mådde ja inte bra frossade under arbetspasset och var allmänt okoncentrerad. När em-personalen kom lämnade ja mitt jobb med kommentaren "jag kommer inte imorgon för då e ja nog sjuk".

Fick nog ett släng av influensa med feber, sov 17 timmar om dygnet i flera dagar. Idag har ja öppnat dörren för ängeln som ville påminna mej. Från och med nu är det jag som gäller! Nu vilar jag denna veckan för att känna mej riktigt frisk och utvilad innan ja kommer tillbaka, vill inte riskera en längre sjukskrivning för att ja inte lyssnade....Frågan är hur ja ska rädda mitt yrke på akuten...ja jobbet har ja kvar de e inte de men kan ja stanna kvar under dom omständigheter som råder? Ja ska plocka fram min positiva sida och se tiden an, sköta mitt jobb och samtidigt hålla utkik efter något annat ställe där man inte betungas med fler och fler arbetsuppgifter som innebär en risk för patientsäkerheten och samtidigt en oro för sin legitimation, och där man faktiskt uppskattar en duktig sjuksköterska.