Vår o livsglädje

   

                       

Våren är på väg o ljuset kommer. Har jobbat på hjärtintensiven i 2 veckor o stormtrivs! Hade rent glömt hur roligt ja tycker de e o jobba me hjärtpatienter :) Ja mår så bra nu, njuter av livet o all ledighet ja har när ja jobbar natt. Nu kan ja åter se ljuset efter mörkret som varit runt mej en tid.

Nya val

Nu är våren på väg de känns i luften. Hela jag längtar efter ljusare tider o förändring. Inatt kommer jag att jobba min sista tur på akuten för att nästa vecka börja mitt nya jobb på hjärtintensiven. Det är med ambivalenta känslor jag slutar för jag är ju en akutsjuksköterska - men de rådande arbetsförhållandena har tvingat mej att ta ett beslut om uppsägning i ett försök att "rädda" mej själv. Ska dock bli spännande att åter få jobba me hjärtpatienter igen. 

Mörkret har legat tungt över mej en tid o ja hoppas att ja snart kan se ljuset igen. Har kommit igång me träning på gymet o de känns iaf skönt. Vår son Robin har bott hos oss i drygt en månad o de har varit gott att ha honom här trots att de blir trångt, men visst e vi ju alltid där för våra barn om dom inte mår bra? Har bokat tågresa den 7 mars till Stockholm då vi äntligen ska träffa Becki. Känns som en evighet sedan... Semesterönskan är inlämnad på jobb o går allt väl så tar ja en vecka i slutet av mars o sedan v 34-36. Får se om de blir någon utlandsresa lr inte under sommarhalvåret, ja vill iaf åka i slutet på året lr i början av januari 2015. Vi brukar ju åka då men de har vi inte gjort denna vinter pga av att ekonomin inte räckt till både detta o resor till Stockholm x flera. Men ja kan säga att ja sitter inte i detta kalla mörker en hel vinter till, då går ja under! Måste ha sol på vintern! 

På söndag ska ja o några av mina arbetskamrater åka till Malmö o kolla "Jesus Christ superstar" sedan blir de go mat o vin efter det. Ska bli riktigt kul - de va länge sedan ja gjorde nått roligt. 

Nu ska ja ta en kopp kaffe innan de e dax att bege mej till jobb, ha de skönt alla o kom ihåg att de finns en mening me allt som sker även om vi inte alltid förstår de i den svåra stunden.

Vinter o ny glädje

Vintern e här men snön lyser med sin frånvaro. De enda ja egentligen gillar me vintern e att man kan tända en massa ljus o mysa i mörkret. Men ja måste säga att vintermörkret påverkar mej mer än ja trott. Tror att de e för att för första gången på flera år har ja ingen solsemester att se framemot i januari. De har blivit flera Stockholmsresor i stället där vi hälsar på Becki. 

Mitt jobb som sjuksköterska har varit ansträngt en tid o ja har funderat mycket på va ja ska göra. De e farligare att jobba på en akutmott än va många tror... Där man tar emot många patienter som de förväntas att vi hänvisar till andra vårdgivare om patienten kommit fel, me risk för att få anmälan på sej...de e hårda krav man har på sej som syrra o ett stort ansvar läggs på våra axlar till den dåliga lönen vi har...Sen har vi ju vår akutvårdsavdelning oxå där man de sista året börjat lägga mycket svårt sjuka patienter - intermediära patienter med t ex många olika infarter för läkemedel , blod o annat, dom har oftast en lång läkemedelslista o har ett stort omvårdnadsbehov. Patienter som inte "platsar" på IVA men anses platsa hos oss. Skillnaden e att på IVA e man mer personaltät o har kanske en patient per syrra...kanske två... På AVA har ja då en eller två såna här sjuka patienter som tar all tid PLUS 4-5 patienter till... De e inte ok! Ja riskerar mitt jobb väldigt ofta i dessa situationer o framförallt e de stor risk att en patient far illa pga att ja inte hinner me.... Detta känns inte bra o personalen har påpekat detta gånger flera men inget händer. Ja har dessutom efterfrågat förkovring o utbildningar sedan ja började jobba där för några år sedan, men nä allt e väldigt besvärligt - "hur ska vi få till de?" "De finns inga pengar". Trött på detta nu o söker mej därför vidare o har fått en tjänst på HIA där chefen var tydlig me all förkovring o casemetodik som erbjuds där! Ser framemot att få komma dit o jobba o repetera sånt ja kunnat en gång när ja tidigare jobbade på hjärtavdelning men oxå att få lära mej mycket nytt. Så ja ser ljus i tunneln o de nya året kommer att bjuda på mycket roligt känner ja. De e dessutom dags att förändra utseendet, de brukar faktiskt gå hand i hand me nytt jobb, så nu ska håret färgas annorlunda o få växa ut :) tills vi hörs nästa gång: gott slut o gott nytt år på er alla!

Känner mej trött i kroppen och känner att jag måste lyssna in. Måste stanna upp i vardagen och känna inåt. Vad kräver min kropp just nu? Vad kan jag göra för att må bättre? För att jag inte ska må ännu sämre så småningom. Det finns ju tecken runtomkring oss som vi kanske inte märker men dom finns där från våra änglar som hjälper oss, vi måste bara stanna upp och försöka lyssna, känna och ta till oss budskapen. Det är inte lätt när vi inte är vana att tänka så, men jag har bestämt mej för att försöka att ta till mej budskapen, att försöka lyssna inåt men även se med andra ögon. Känner att min kropp på något oförklarligt sätt ropar efter harmoni, ett lugn som endast jag kan erbjuda mej själv med extra omsorg. Jag har de senaste veckorna förstått att detta kommer jag att få genom yoga och meditation. Jag har fått information från vänner som går på detta och när jag läst tidningar har jag blivit påmind om detta så nu lyssnar jag. Jag laddade genast hem från adlibris en instruktionscd med meditation - satte mej en stund och försökte vara närvarande med denna i högtalaren. Det är inte så lätt att meditera men jag kände att jag ändå flöt in i en fantasivärld där jag var borta härifrån i några minuter och efter detta kom tårarna och jag ville bara gråta. Troligtvis hände detta för att detta lösgjorde något som jag behövde bli av med. Det kändes befriande på något vis. På måndag ska jag prova ett yogapass och det ska bli spännande. Mitt nya hälsosamma liv kommer att innehålla yoga och meditation och jag lovar att jag ska lyssna och leta efter budskap från änglarna runtom mej.

Kära syster

Jag har en syster som i många år varit överviktig. Jag älskar min syster o har önskat länge att hon skulle ta tag i sitt liv o försöka att gå ner i vikt. 

  

Så här såg hon ut för tidigare. Jag blev så glad när hon äntligen började att motionera o tänka på vad hon åt. Sen började hon med LCHF o ja tänkte " nä usch ska hon äta en massa fett".... Hon skulle väl gå ner i vikt? Efter hand såg ja ju att hon faktiskt tappade vikt o mådde ju så bra. 

 

Min lilla lilla syster hade blivit så fin o hälsan lyste igenom :) ja hade själv gått upp 8 kg o hon inspirerade mej att oxå börja me LCHF, vilket ja gjorde. Jag tappade mina 8 kg o mår så bra me denna livsstil. Min syster har gått ner 20 kg o är en inspirationskälla för många människor. Hon har blivit så pigg o glad o får ständigt välförtjänta komplimanger från människor som ser hur duktig hon har varit o är. Jag önskar dej all lycka min fina syster <3 

Ambivalens

I helgen som gick va vi uppe i Stockholm o hälsade på Becki. Ja har ju aldrig varit i huvudstaden så detta va ju en upplevelse trots att vi inte hann så mycket sightseeing denna gång. De e ju en stor stad o ja ville prioritera kungliga slottet o gamla stan denna gången. Vilken upplevelse! Såååå vackert! Sen va vi ju på en av gågatorna mitt i stan o shoppade till Becki iaf :) på fredagen spelade Huddinge ik där Becki då spelar o dom förlorade tyvärr igen :( de e så synd om dom i laget, dom behöver verkligen en vinst nu. De går jätte bra för Becki även i elitserien, gjorde 3 poäng i denna match o ligger totalt på 4:e plats i poängligan av 160 spelare! Men tyvärr så kan hon inte känna riktig glädje då laget inte vinner.... Så de e naturligtvis ambivalenta känslor... Så nu hoppas vi på vinst i nästa match så alla kan glädjas! Heja Huddinge iks damlag!

 

Stolt mamma

Igår den 15 september gjorde min dotter Becki premiär i elitserien i innebandy. Som jag tidigare berättat spelar hon nu för Huddinge ik. Det var en nervös dag för oss alla inte minst för Becki. Inte nog för att det var första matchen dom skulle möta svenska mästarna Rönnby och matchen skulle dessutom tv-sändas. Benny åkte upp och var på plats och jag kollade tv:n hemma. Den första perioden satt jag nog inte ner, jag vandrade fram och tillbaka i vardagsrummet med en puls på 120. Ville ju så gärna att hon skulle göra bra ifrån sej -  o då kommer målet! Hon gjorde mål o jag såg det i tv! Tårarna kom och ja skrattade om vartannat. Vilken lycka! Dom spelade mycket bra men gör en del misstag som Rönnby tar nytta av och vinner till slut med 4-3. Becki gör en bra match och får beröm av kommentatorerna med "stark", "otrolig kämparanda" och en riktig lagspelare. Senare på kvällen kunde jag dessutom se hennes mål på sportpegeln.