klockan 8 ringde mobilen...

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så."

Idag kl 8 ringde dom från hospice o berättade att tillståndet förvärrats sedan igår när vi lämnade så vi åkte in o var där vi 9-tiden. Pappa var fortfarande medvetslös men med mycket kortare andning, kall perifert o börjat ändra färg än mer. Vi satt o vakade, ja gjorde munvård med jämna mellanrum. Han tog mindre o mindre andetag tills hans kropp inte orkade mer - han lämnade oss kl 1140 då han tog sitt sista andetag. Allt gick lugnt till väga, han såg inte ut att ha ont eller lida. Kände att de var ändå skönt att han inte var vid medvetande.
 Nu e ja helt slut i kroppen, detta har varit drygt...Tack alla som stöttat mej